alla hjärtans dag..

den 14 februari. meningen är alltså att man skall visa dem man tycker om, att man gör just det. Det vore betydligt enklare om människor ansträngde sig lite mer övriga 364 av årets dagar, tycker jag. Då hade vi inte behövt känna oss tvungna att ge presenter och undra om man ska få något.. vilket i och för sig kan vara trevligt, visst. men då kan det få vara för att man helt enkelt bara ville ge något, för att visa att man bryr sig, tycker om någon. och inte för att det är ett visst datum.

fast det var ju inte med dessa tankar dagen började, nä jag var uppe riktigt tidigt, var och tränade redan klockan 8 och efter det satt jag på skolbiblioteket fram till att Sara kom förbi. Det tyckte jag om. Hon ville sitta i solen, för det var ju fint väder (fast ganska kallt ändå..) sedan gick vi ner till stan för Sara skulle köpa vin och jag skulle träffa Stina för att äta lunch. Det var en ok lunch, fast maten var bara sådär.

Nu är jag väldigt trött, och inte bara för att klockan är 23, utan för att den där känslan av tomhet, som en slags uppgivenhet har dykt upp igen. känner mig nedstämd, och lite ledsen, eller mer sorgsen kanske. vad är egentligen skillnaden. som att det fattas något, innehåll kanske.

gick igenom gamla dikter och hittade en del som inte var fullt så dåliga, en del faktiskt ganska bra om jag får säga så, och det får jag ju.

så utan någon vidare presentation, från den 3 april 2002, kommer den här -

"jag kan höra det du säger
jag kan se det du gör
jag kan läsa det du skriver

vilket nu inte hjälper

då jag bara anar
inte vet
vad du känner
vad du vill"

och en annan från 5 februari 2005 -

"vi lämnade det bakom oss
känslan finns kvar men svagare nu
ser du min spegelbild eller är det en bild du har
av vad du trodde fanns kvar
stå kvar rör dig inte nu
rör dig inte mer"

jag skulle bara vilja vakna och känna att det blir en bra dag, utan moln, varken symboliska eller bokstavliga samt att kunna komma igenom fredagen grupparbete med förståndet i behåll.

men allt det där ordnar sig säkert.