lång natts färd mot dag

känslan av att vara ensam i ett rum fullt med människor. jag vet att jag har att se fram emot en helg som förmodligen kommer att vara ungefär precis så. det kommer att vara mestadels ok, kanske även rent av trevligt. men samtidigt kommer den att vara där, känslan av instängdhet. här inne står tiden still, utanför händer livet, jag kommer ingenstans. jag skulle bara vilja att något helt annorlunda, positivt kom i min väg, om så bara tillfälligt. kunde hjälpa mig att bryta mig ur den här känslan av att vara instängd i en bur som jag, det ska erkännas, själv byggt.

men det händer så klart mycket bra saker med, både här inne och utanför, men jag vet inte, det känns bara så ..tröstlöst kanske är rätt ord. Imorgon kommer jag att se ljusare på det, det är alltid kvällarna och nätterna som är värst, när jag är ensam kvar med tankar och känslor som jag måste hålla för mig själv. och det är klart, det är då jag har tid att tänka och känna efter.

jag skulle vilja ha ett djur som ingen (inte så många iaf har)
som en kråka, räv, ekorre eller tvättbjörn. de är söta.

klockan är 00:26, helst skulle jag velat se en film nu, Lost in Translation, hade jag tänkt, men vi får se.

jag minns ett citat från en bok jag läst som jag gillade väldigt mycket (citatet alltså), minns inte om det var exakt så här men jag tror iaf det -

"jag har inga problem med de döda, det är de levande jag inte står ut med" vilken härlig svartsyn :)